Vi hade bråttom till Langkawi för vi kände båda ett stort sug efter att få simma. Efter ett par dagar på stranden hade vi egentligen varit redo för intressantare resemål, men vår vistelse på Langkawi är också till för att mentalt förbereda oss på hemfärd. Egentligen är sådana här strandturistställen inte riktigt vår grej, men efter två månader ute i världen märker vi att vi har bra med tålamod att bara ligga på stranden, i skuggan av ett träd och läsa. Mellan varven har vi paddlat kajak och prövat stand-up-paddling, som är precis vad namnet säger, nämligen att stå på en sorts surfbräda och paddla... roligt! Vattnet är så varmt att de knappt kyler, men istället kan det bränna till lite emellan, för här finns maneter i varierande storlek och de är omöjliga att undvika.
En dag hyrde vi motorcykel (skoter), och körde runt och tittade vad annat som finns på ön. En av turistattraktionerna på ön är gondolhissen, som för en till en av öns högsta punkter. Högt gick det också, även folk som inte har höjdskräck kan känna lite obehag i den hissen, för den steg väldigt brant. I övrigt körde vi mest bara omkring och tittade på livet på ön.
Vi har också hunnit med att turvis lägga oss i någon sorts magsjuka. Det kanske inte är så konstigt då vi inte brytt oss om att fundera över var eller vad vi äter och dricker. Att t.ex. försöka undvika is här, känns helt omöjligt, och iskaffe som serveras i en plastpåse kunde vi ju bara inte motstå. Standarden på maten varierar ganska mycket och pris och kvalitet går inte alls hand i hand. Då maten är som bäst kan man bara inte låta bli att skrapa i sig även den sista såsen, trots att munnen ibland står i brand och läpparna känns som att de fått en dubbel dos botox.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti