På fredag var sommaren tillbaka, solig, varm och blåsig, åtminstone i Kaikoura. Efter två dagars körning och flera dagar av att vara stilla var både ben och huvuden lite rastlösa. Eller kanske berodde det bara på det fina vädret. Vi började med en promenad in till stan, som det inte tog länge att bekanta sig med. Efter det fortsatte vi av bara farten att promenera runt udden, en fin och verkligen njutbar vandring. Slutligen hade vi varit 5 h på benen. Rastlösheten var borta och humöret på topp.
Det finns två orsaker att vi kom till just Kaikoura. För det första var det ungefär den enda solen vi hittade på väderlekskartan och för det andra är det en känd plats för att bonga valar. Speciellt kaskelotter kan man stöta på här, eftersom de yngre kaskelothanarna från ca 20 år fram till 40 år äter sig stora och vackra här, innan de återvänder till varmare vatten för att föröka sig. Honorna håller nämligen ständigt till enbart i tropiska vatten. På lördag åkte vi alltså hoppfulla ut med en av whale watch båtarna, och visst fick vi se en kaskelot. Ganska facinerande faktiskt. På vägen ut såg vi också några delfiner, som ett litet bonus.
På söndag var det igen dags att själva vara lite aktiva så vi hyrde cyklar för halva dagen. När vi styrde in på den första terrängstigen blev det ganska fort tvärstopp, Sannas bakdäck hade punktering. Bara att vända om. Vi hann inte många 100 m tillbaka innan det kom en cyklist emot som vi stoppade för att fråga om han hade en cykelpump. Som vilken riktig cyklist som helst hade han inte bara cykelpump, utan allt som krävdes för att fixa punkteringen. Han hade helt klart gjort det ett par gånger tidigare och snart var vi på väg igen. Följande hinder blev en del av ett träd som fallit över stigen. Precis när vi var i färd med att krypa under kom en far med sin son ifatt oss. De städade bort hela hindret och så var det bara för oss att fortsätta. Alla Kaikouras gentlemen var helt klart ut och cyklade på söndag. Efter en liten matpaus vid en fors cyklade vi tillbaka mot stan och gjorde sedan om början av rutten kring udden. Som destination hade vi platsen för en sälkoloni. På fredag lyckades vi inte se några sälar så vi ville ge det ett nytt försök. Denna gång gick vi ut på klipporna för att se efter lite bättre, och det var just vad som krävdes, för sälarna smälter bra in i sin bakgrund. När vi en gång fick upp ögonen för dem, fanns där faktiskt ganska många.
Sista dagen i Kaikoura var Sanna och testade byns golfbana. Den här golfbanan var betydligt trevligare än den förra, även om den var ganska lätt. Så det hördes inget "fore", bara får.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti