Kaikki loppuu aikanaan 26. - 30.1.2014

Kierrettyämme kaksi kuukautta maailmalla päätös aivot narikkaan-rantalomasta tuntui ihan oikealta. 10 päivää Langkawilla kului mukavasti ranta-aktiviteettien ja mitä-tänään-syötäisiin-päätösten parissa. Ja mitään tekemättömyys johdatteli jo ajatuksia siihen suuntaan, että olisihan tuo jo mukava lähteä kotiin.

Mukava ja mukava... Pakkas-shokki iski heti Helsinki-Vantaalla ja surutyö reissun päättymisestä alkoi. Onneksi meillä on vielä koko helmikuu aikaa totutella elämisen normirytmiin ennen kuin oikea arki alkaa.

Näimme matkan aikana monta kaunista maata, kulttuuria ja elämisen tapaa, mutta oli myös mukava huomata, että ihmiset kaikkialla ovat pohjimmaltaan samanlaisia. Tapasimme paljon ystävällisiä ja auttavaisia ihmisiä ja maailma tuntui turvalliselta paikalta (paitsi ehkä pienen hetken Buenos Airesin Bocan kaupunginosassa jalkapallo”ystävien” parissa). Ja niin kuin aina matkoillamme, nälkä nähdä uusia paikkoja kasvoi. Etelä-Amerikka oli niin positiivinen yllätys, että sinne täytyy palata...

Langkawi 21.-25.1.2014

Vi hade bråttom till Langkawi för vi kände båda ett stort sug efter att få simma. Efter ett par dagar på stranden hade vi egentligen varit redo för intressantare resemål, men vår vistelse på Langkawi är också till för att mentalt förbereda oss på hemfärd. Egentligen är sådana här strandturistställen inte riktigt vår grej, men efter två månader ute i världen märker vi att vi har bra med tålamod att bara ligga på stranden, i skuggan av ett träd och läsa. Mellan varven har vi paddlat kajak och prövat stand-up-paddling, som är precis vad namnet säger, nämligen att stå på en sorts surfbräda och paddla... roligt! Vattnet är så varmt att de knappt kyler, men istället kan det bränna till lite emellan, för här finns maneter i varierande storlek och de är omöjliga att undvika.

En dag hyrde vi motorcykel (skoter), och körde runt och tittade vad annat som finns på ön. En av turistattraktionerna på ön är gondolhissen, som för en till en av öns högsta punkter. Högt gick det också, även folk som inte har höjdskräck kan känna lite obehag i den hissen, för den steg väldigt brant. I övrigt körde vi mest bara omkring och tittade på livet på ön.

Vi har också hunnit med att turvis lägga oss i någon sorts magsjuka. Det kanske inte är så konstigt då vi inte brytt oss om att fundera över var eller vad vi äter och dricker. Att t.ex. försöka undvika is här, känns helt omöjligt, och iskaffe som serveras i en plastpåse kunde vi ju bara inte motstå. Standarden på maten varierar ganska mycket och pris och kvalitet går inte alls hand i hand. Då maten är som bäst kan man bara inte låta bli att skrapa i sig även den sista såsen, trots att munnen ibland står i brand och läpparna känns som att de fått en dubbel dos botox.

17.- 20.1.2014 Penang ja Langkawi

Aamulento Malesian ruokakulttuurin kehtoon Penangiin kesti 1.5 tuntia ja olimmekin hotellilla hyvissä ajoin torstaipäivällä. Käytimme päivän tutustumalla tähän Unescon perintökohteeksi valittuun kaupunkiin. Kuumuudesta huolimatta tutustuminen oli helppoa, koska kaupunkia kiersi non-stoppina ilmainen bussi. Kävimme myös varaamassa lauttaliput seuraavan aamun Langkawille lähtevään lauttaan. Illalla löysimme jälleen kerran ruokapaikan, jossa ei muita länsimaalaisia näkynyt ja se oli hyvä se. Olemme todenneet matkan aikana moneen kertaan vanhan totuuden, että mitä enemmän paikallisia ruokailijoita, sen parempi ruoka.

Perjantaiaamuna pieni ja ikääntynyt vene kuljetti meidät 3 tunnin matkan Langkawin saarelle. Muiden matkaajien blogeista olimme lukeneet, että merenkäynti voi olla aika kovaa, mutta onneksemme meri oli tällä kertaa rauhallinen.

Olimme yrittäneet metsästää netissä hotellia Langkawilta, mutta huonoin tuloksin. Siksi saavuimme saarelle ilman tietoa majapaikasta. Pyysimme taksikuskia ajamaan meidät saaren vilkkaimmalle rannalle ja aloimme siellä kysellä kuka huolisi meidät vieraaksi. Saimme kuulla, että juuri tänä viikonloppuna oli joku malesialaisen pitkä pyhä ja siksi kaikki paikat olivat varattuja. Pääsimme kuitenkin pariksi yöksi jonkinlaiseen pikkumotelliin rosvoushinnalla. Heti maanantaina muutimme mukavampaan rantahotelliin, jossa oli parvekkeelta merinäköala ja matkaa rannalle 10 metriä. Täällä saamme nauttia lauantaihin asti, silloin joudumme taas vaihtamaan paikkaa koska huoneet täyttyvät jälleen.

Langkawi on turistipaikka, varsinkin Cenangin ranta on täynnä ainoastaan turisteille suunnattuja palveluita. Hinnat ovat korkeammat, katukeittiöt ovat vaihtuneet ravintoloiksi ja syömäpuikot haarukoiksi ja lusikoiksi. Mekin olemme vaihtaneet rantaturistivaihteen päälle.

Singapore 14.-16.1.2014

Nu har vi nedräkning på flygresorna som är kvar, för det måste ju bara sägas att den tristaste delen med att resa runt världen är definitivt flygresorna. Men nu är vi då i Singapore och det är första gången som någon av oss är i Asien. På tisdag när vi anlände gick vi direkt till ett gatukök för att smaka riktig asiatisk mat och den linjen har vi hållit oss till även de följande dagarna. Maten är god, billig och välkryddad.

Singapore har många ansikten, det känns som en smältpunkt av många världar. Här blandas folk från olika kulturer och med olika religioner och även med mycket olika inkomster. Detta är ett land som satsar på högteknologi samtidigt som de satsar på yrken, som inte behövs i något annat syfte än för att skapa arbetstillfällen. Arkitektoniskt sett finns här intressanta lösningar och stadsdelana skiljer sig en hel del från varandra. Det finns det uppstädade bussiness distriktet, de sprakande färgärna i Chinatown och det mindre förnäma affärsområdet där världens äldsta yrke är väl representerat och synligt... även dagstid.

På onsdag bekantade vi oss med olika stadsdelar samt lät våra fötter njuta av en fish spa behandling. På torsdag tog vi oss till en park för lite rekreation. Men benen var flegmatiska och trötta efter allt spring på stan dagen innan. Men de vaknade snabbt till liv då en av oss var ett steg från att trampa på en liten orm. Vi konstaterade samtidigt att vi kanske inte var så intresserade av att vandra i naturen trots allt. Hade vi inte kommit fram till den slutsatsen precis då, så hade vi definitivt gjort det bara en liten stund senare. För om vi hade fortsatt på vägen som vi hade valt så hade vi strax haft lekande/grälande krokodiler på bara några meters avstånd. Vi var mer än förberedda på att stöta på apor (som skönt nog aldrig visade sig) och ormar är naturligtvis en självklarhet, men krokodilerna kom onekligen som en liten obehaglig överraskning. Det fanns många joggare och vandrare i parken, så det var säkert ingen fara så länge man höll sig till gångvägarna, men vi styrde våra steg mot mera urbana områden trots det.

Hanmer Springs 10.-13.1.2014

Päätös tulla loppureissuksi maalle oli erinomainen. Hanmer Springs on 700 asukkaan pikkukylä, mutta kesäturistit vähintään viisinkertaistavat ihmismäärän. Pienessä vuoristokylässä oli kaikki mitä toivoimme. Leirintäalueemme oli golfkentän vieressä ja 400 m keskustasta eli kaikki tarvittava oli kävelymatkan päässä:-).

Sää suosi meitä kaikkina päivinä. Ensimmäisenä päivänä teimme oikein ihanan pyöräretken Hanmer Spingsin hyvin merkatuilla pyöräreiteillä. Reittejä löytyi riittävästi eri tasoisille pyöräilijöille ja pyörille. Me vuokrasimme superhauskat maastopyörät, joilla uskalsi polkea kivisemmilläkin poluilla. Pyörissä oli jättimäiset renkaat jotka pehmensivät töyssyt huomaamattomiksi. Parituntinen pyörien kanssa oli hauskin aktiviteetti koko reissun aikana!

Lauantaina kävimme golfaamassa, Sanna 18 väylää ja Meli 9. Sekin oli hauskaa, kuten aina. Ja illalla söimme lammasta kolmella tavalla kylän parhaimmassa ravintolassa (ainakin loppulaskun perusteella).

Sunnuntaina teimme pienen vaelluksen kylää ympäröivillä luontopoluilla ja siirryimme sen jälkeen pehmittämään väsyneitä lihaksiamme Hanmerin termisiin altaisiin. Osa altaista oli oikeita rikiltä tuoksuvia kuumia lähteitä ja osa hieman käsiteltyä eli kloorattua vettä sisältäviä altaita. Oikein mukava lopetus Uuden Seelannin vierailulle.

Maanantai toi tullessaan haikeuden. Nytkö näistä silmiä hivelevän kauniista maisemista täytyy lähteä... Auton luovuttaminenkin tuntui ikävältä, niin ikävältä että unohdimme palauttaa auton avaimet. Onneksi huomasimme tämän pienen lipsahduksen ennen kun nousimme Aucklandiin lähtevään lentokoneeseen. Tiistaina matka jatkuu Aucklandista Singaporeen.

Christchurch 7-9.1.2014

Olimme lukeneet ja kuulleet Christchurchista paljon hyvää ja kaunista joten ajattelimme viettää Uuden Seelannin loppuajan siellä. Pettymys oli kuitenkin suuri. Kyllä-kyllä, Christchurchissa oli vuonna 2011 suuri maanjäristys joka tuhosi koko kaupungin ja sitkeät kaupunkilaiset ovat uurastaneet paljon uudelleenrakennuksen parissa. Mutta silti, emme saata uskoa, että kaupunki oli kovin kaunis ennen järistystäkään. Kaupunki on rakennettu tasangolle noin 6 kilometriä rannikosta ja se leviää joka suuntaan omakotitaloalueiksi.

Ensimmäinen suunnitelma oli vuokrata pyörät ja lähteä kukkuloille polkemaan, mutta emme löytäneet pyörävuokraamoa. Muutimme suunnitelmia ja suuntasimme rannalle surffaamaan, mutta surffilautavuokraamo oli kiinni. Lopulta ajelimme melkein koko päivän ympäri kaupunkia toivossa löytää joku pieni piilotettu helmi, mutta se osa kaupungista pysyi meiltä piilossa. Christchurchista tuli meleen amerikkalaiset pikkukaupungit, joissa ei ole mitään muuta kuin omakotitaloja ja muutama ostoskeskus. Sääkin oli tuulinen ja matkaajien mieli väsynyt ja jos ei suorastaan kiukkuinen niin ehkä hieman turhautunut. Päivän pelastajiksi nousivat mukava juoksu rantaa pitkin ja Meryl Streepin vakuuttava esitys valkokankaalla.

Päätimme siirtyä sisämaahan taatusti kauniimpiin maisemiin. Niinpä heitimme torstaina hyvästit Christchurchille ja ajoimme pari tuntia luoteeseen Hanmer Springsiin. Sinne houkutteli kaunis vuoristoluonto sekä kuumat lähteet.

Kaikoura 3.-6.1.2014

På fredag var sommaren tillbaka, solig, varm och blåsig, åtminstone i Kaikoura. Efter två dagars körning och flera dagar av att vara stilla var både ben och huvuden lite rastlösa. Eller kanske berodde det bara på det fina vädret. Vi började med en promenad in till stan, som det inte tog länge att bekanta sig med. Efter det fortsatte vi av bara farten att promenera runt udden, en fin och verkligen njutbar vandring. Slutligen hade vi varit 5 h på benen. Rastlösheten var borta och humöret på topp.

Det finns två orsaker att vi kom till just Kaikoura. För det första var det ungefär den enda solen vi hittade på väderlekskartan och för det andra är det en känd plats för att bonga valar. Speciellt kaskelotter kan man stöta på här, eftersom de yngre kaskelothanarna från ca 20 år fram till 40 år äter sig stora och vackra här, innan de återvänder till varmare vatten för att föröka sig. Honorna håller nämligen ständigt till enbart i tropiska vatten. På lördag åkte vi alltså hoppfulla ut med en av whale watch båtarna, och visst fick vi se en kaskelot. Ganska facinerande faktiskt. På vägen ut såg vi också några delfiner, som ett litet bonus.

På söndag var det igen dags att själva vara lite aktiva så vi hyrde cyklar för halva dagen. När vi styrde in på den första terrängstigen blev det ganska fort tvärstopp, Sannas bakdäck hade punktering. Bara att vända om. Vi hann inte många 100 m tillbaka innan det kom en cyklist emot som vi stoppade för att fråga om han hade en cykelpump. Som vilken riktig cyklist som helst hade han inte bara cykelpump, utan allt som krävdes för att fixa punkteringen. Han hade helt klart gjort det ett par gånger tidigare och snart var vi på väg igen. Följande hinder blev en del av ett träd som fallit över stigen. Precis när vi var i färd med att krypa under kom en far med sin son ifatt oss. De städade bort hela hindret och så var det bara för oss att fortsätta. Alla Kaikouras gentlemen var helt klart ut och cyklade på söndag. Efter en liten matpaus vid en fors cyklade vi tillbaka mot stan och gjorde sedan om början av rutten kring udden. Som destination hade vi platsen för en sälkoloni. På fredag lyckades vi inte se några sälar så vi ville ge det ett nytt försök. Denna gång gick vi ut på klipporna för att se efter lite bättre, och det var just vad som krävdes, för sälarna smälter bra in i sin bakgrund. När vi en gång fick upp ögonen för dem, fanns där faktiskt ganska många.

Sista dagen i Kaikoura var Sanna och testade byns golfbana. Den här golfbanan var betydligt trevligare än den förra, även om den var ganska lätt. Så det hördes inget "fore", bara får.

Länsirannikkoa pitkin 1.-2.1.2014

Kylmästä ja sateisesta säästä ja flunssasta huolimatta 2014 sai lentävän lähdön kun Melina liiteli uuteen vuoteen. Kaksi päivää peräkkäin tandem paraglidingyritykset olivat peruuntuneet huonon sään takia, mutta vuoden ensimmäisenä päivänä se vihdoin onnistui. Liitely taivaalla ammattilaisen kanssa oli ihan kiva kokemus, mutta aktiviteetit joissa itse saa olla aktiivisesti mukana antavat toki aina enemmän. Sää ei myöskään ollut paras mahdollinen liitelylle. Kun ohjaaja kysyi jäädäänkö cruisailemaan vai tehdäänkö pari hieman adrenaliinia nostavaa käännöstä, jolloin lento lyhenee, vastaus oli kylmän sään takia päivän selvä. Käännökset olivat hauska lisä, vaikka tuntuivat kieltämättä vatsassa ja taisivat aiheuttaa pientä matkanpahoinvointia kun lähdimme ajamaan Queenstownista. Voitte kotona siis olla ihan rauhassa, jatkossa näin herkällä vatsalla ei tulla harrastamaan mitään johon sisältyy vapaa pudotus.

Ajoimme uudenvuodenpäivänä 7 tuntia kiharaisia ja sateisia vuoristo- ja rannikkoteitä pitkin eteläsaaren länsirannikkoa. Maisemat vaihtelivat karuista nummista sademetsään, sieltä Lapin tunturiluontoon ja heti sen jälkeen Itä-Suomalaiseen mäntymetsään. Melkein. Kaikki oli kuitenkin vierasta ja eksoottista vaikka välillä maisemasta saikin kaivettua tuttuja maisemamielikuvia. Mielenkiintoista ja pitkän ajomatkan arvoista yhtä kaikki. Yövyimme sateisessa Hokitikan kylässä ja jatkoimme aamulla matkaa kohti aurinkoisemmaksi ennustettua luoteisrannikkoa. Aamulla teimme kuitenkin Hokitikassa pienen kävelyretken puiden latvoihin rakennetulla "luontopolulla". Maisemat olivat kauniita, mutta biologiaa näin vähän ymmärtävät matkalaiset eivät ehkä osanneet arvostaa kaikkea näkemäänsä.

Vuoriston yli länteen ajaessamme pysähdyimme toviksi nauttimaan termisistä lähteistä. Tekaposta poiketen nämä lähteet olivat ihan oikeita rikintuoksuisia altaita eivätkä vain kuumia altaita. Tuli ihan Budapest mieleen. Lähteitä oli sekä sisätiloissa että ulkona. Sadepäivää ei voi juuri paremmin viettää.

Saavuimme torstai-iltana puolipilviseen Kaikouran kylään ja pienen kruisailun jälkeen löysimme leirintäalueen, jossa oli tilaa. Matkan aikana olemme huomanneet, että nyt on loma-aika Uudessa Seelannissa. Suurin osa hotelleista, hostelleista ja leirintäalueista myy vain ei-oota. Mutta tähän asti olemme löytäneet sähköpistokkeen autollemme pienen etsinnän jälkeen.

Queenstown 28.-31.12.2013

Queenstown är en vacker, charmig och trivsam stad med ca 13000 invånare. Staden ligger vid en insjö omringad av berg och möjligheterna till utomhusaktiviteter är oändliga. Vi hade en hel del sådana inplanerade, men tyvärr svek både hälsa och väder. Vår bil är inte av det tätaste slaget så vi sover i ett ganska häftigt drag, så det var kanske inte så lustigt att Melinas sega förkylning gjorde en djupdykning och även Sanna började känna sig dålig, efter bara ett par nätter i bilen.

Söndagen var strålande vacker och varm, Melina var kanske lite av det andra, men definitivt inte det första. Så istället för en bergsvandring blev det bara en åktur med gondolhissen för att njuta av utsikten. Väl uppe gjorde vi även en luge åktur. Det är en sorts bil/kärra som man åker nedför med längs en bana, en aktivitet för både barn och vuxna. Till kvällen började det regna, vilket inte störde oss för krafterna var ändå slut. På måndag morgon började åter, vad man kan kalla, ett hälsosamt regn, eftersom det fick oss att hålla huvudena på dynan hela förmiddagen. När det till eftermiddagen började klarna upp, började Sanna bli smått rastlös... det var helt klart dags för resans första golfrunda. Den närmaste golfbanan var något av en allemansbana, och inte ens med bästa välvilja kan man kalla den för något annat än en tråkig träningsbana. Men Sanna fick efter en lång väntan göra det hon kanske älskar mest, så hon var lycklig ändå.

På tisdag började Melina känna sig i form att ta in det nya året, men nu var det Sannas formkurva som träffat botten. Efter att ha vilat egentligen hela dagen, förutom en frisbeegolfrunda på kvällen, drog vi till midnatt ner till stan för att se på fyrverkeriet. I stan hade de live band som spelade och det vimlade av folk och ungdomarna sprang omkring i t-shirts, medan vi gärna dragit på vinterjackorna ifall vi haft sådana med oss. Det var nog inte många grader som skiljde nyårsfirandet i Queenstown och Helsingfors. Men fyrverkeriet värmde, det var med hästlängder det bästa fyrverkeriet någon av oss någonsin sett. Bye, bye 2013.