På onsdag var det åter dags för en kör dag. Dryga 1200 km hade vi att rulla fram på vägarna igen. På franska sidan tvingades vi titt som tätt stanna för att betala vägtullar, men efter att vi passerat gränsen till Spanien, minskade vägtullarna betydligt. Men istället tvingades vi, precis som under vår Kroatien resa, att stanna vid sidan av vägen. Men till skillnad från vår senaste resa, berodde det denna gång inte på att bilen inte orkade, utan tvärtom på att bilen orkade för bra. Och den spanska polisen tog tillfället i akt att kassera in lite utländska pengar. Och spanskt nog så var det special price om man betalade direkt. Vad kan man säga, vägtull som vägtull. Men åtminstone var polisen så vänlig och trevlig att han berättade för oss hur mycket överhastighet man kan köra, utan att fastna i radarn. Kommunikationen gick förvånansvärt bra med tanke på att vi bara kan några ord spanska och polisen lika få ord på engelska.
Det kan vi tillägga att vägarna hela vägen varit fantastiska. Nu vet vi vart alla EU pengar går. Synd bara att hastighetsberänsningarna inte alltid möter vägarnas förträfflighet.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti