Tisdagen startade
vi med en AG (antigymnastique) session, för att få kroppen
uppmjukad och avspänd efter måndagens krävande
cykeltur. Detta för att vi skulle orka trampa upp för
följande bergsknall. Denna gång var det inte riktigt lika
brant, men visst önskade man alltid emellan att det ens hade
kommit en futtig meter av jämn mark, som erbjudit lite vila.
Efter en timmes trampande hade vi nått vårt mål,
starten till vandringsrutten runt Zone byns pyramider.
2
”Pyramiderna”
som liknar giraff halsar och huvuden har uppstått av att
vattnet som rinner ner från bergen samt koldioxidhaltiga regn
äter sönder marken, som består av sand och sten. Med
tiden har det uppstått pelare, som i sin tur skyddas av den
lera som vattnet fört med sig. Det här kan kanske kallas
för naturens komedi, för visst ser de roliga ut, men
samtidigt är de väldigt fascinerande.
Promenaden tog ca
1 h, och var riktigt trevlig, även om den krävde en viss
grundkondition. Efter vandringen tyckte vi att vi var värda en
iskaffe, men pga av lite språksvårigheter blev det varm
mjölk istället, eller kakao egentligen. Vilket fick oss att
googla lite italienska ord när vi åter var tillbaka på
campingen.
På kvällen
tog vi det säkra för det osäkra och gick på
restaurang. Och kvällens fisk var riktigt njutningsbar. Och till
vår glädje var kvällen så varm att vi kunde
avnjuta middagen ute, utan jacka.
Vädret är
fortsatt ostadigt, men det har egentligen varit helt passligt. Regnen
har varit korta och lätta och på inget vis störande.
De följande dagarna ser mera regnsjuka ut, men eftersom det
ostadiga vädret ser ut att sträcka sig mer eller mindre
över hela Italien, så håller vi fast vid vår
plan och åker mot Venedig.
Lago d'Iseo (3.6.2013)
Päivät Iseo-järven
rannalla ja ympävöivillä kukkuloilla ovat olleet hyvä
alku lomalle siinä mielessä, että olemme saaneet
hikoilla pyörien selässä Euroopan halkiajon tuomat
jäykkyydet kehoistamme.
Maanantaina päätimme tutustua
Iseo-järven keskellä olevaan suureen ja korkeaan Monte
Isola-saareen. Saaren mainostetaan olevan Euroopan suurin
sisävesisaari, mutta toki me suomalaiset tiedäme, että
ainakin Suomesta löytyy isompia saaria. Pyöräilimme
saaren ympäri (9 km) ja yritimme möys polkea huipulla
olevalle kirkolle, mutta 40 minuuttia jyrkkää ylämäkeä
hyydytti reitemme niin, että ihan korkein huippu jäi
saavuttamatta. Hyvä urheilusuoritus kuitenkin ja alas tullessa
eniten rasittui sormien koukistajat jarruja painaessa.
Kuulimme, että Monte Isolalta saa
hyvää kalaruokaa ja pyysin campingin omistajalta vinkkejä
hyvistä ravintoloista. Hän kirjoittikin useita ravintoloita
lapulle ja sen turvin lähdimme etsimään ruokaa.
Ensimmäistä paikkaa saarella emme löytäneet,
toinen oli kiinni ja kolmannessa tuli kokki vasta myöhemmin
paikalle. Jouduimme siis tyytymään viinikarahviin ja
paikalliseen snacksiin (juustoa ja prosciutto-kinkkua jonkun letun
välissä). Ihan ok, mutta ei sitä, mitä haettiin.
Ehkä parempi onni seuraavana päivänä. Kalaruuan
korvikkeeksi kävimme mantereelle tultuamme ostamassa läheisestä
kaupasta sardiineilta näyttäneitä kaloja ja teimme
salaatin. Onneksi Sanna tarjosi kalat erikseen, koska ne olivat niin
tönkkösuolattuja, että pieni nokare kalaa riitti
suolaamaan koko salaattiannoksen.
Sään puolesta päivään
mahtui kaikkea auringonpaisteesta pieniin sadekuuroihin. Illalla sää
viileni sen verran, että kaksi takkiakaan ei Melille riittänyt.
Vastaavanlaista säätä on luvassa koko loppuviikoksi
joten kaikkeen täytyy varautua.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti