Grotte di Frasassi (18.6.2013)

Olimme suunnitelleet tutustuvamme johonkin Italian maanalaiseen ihmeeseen ja koska Marchen maakunnan lämpötila oli hieman liian tulinen suomalaiselle nahalle, päätimme käydä katsomassa Frasassin luolia noin 50 km leirintäalueeltamme.

Saimme leirintäalueelta luolien esitteen, jossa oli paikan koordinaatit. Sanna syötti tiedot navigaattoriin, mutta yllättäen koordinaattien tulkinassa tapahtui pieni virhe..Ajettuamme melkein koordinaattien ilmoittamaan paikkaan totesimme, että luolat eivät todellakaan voi olla keskellä peltoja pienten kapeiden traktoripolkujen päässä. Eli lost in navigation taas... Koordinaattien uusi tulkinta antoi puoli tuntia lisää ajomatkaa ja löysimme pittoreskin maaseutuajelun jälkeen perille.

Frasassin luolat ovat suuria tippukiviluolia, joista suurimmat ovat jopa 100x100 metriä. Paikka oli todella kaunis ja opas kertoi hyvällä englannilla luolien synnystä, paikan löytymisestä ja luolaston eliöistä. Ja parasta oli, että runsaan tunnin kävelyn aikana maan alla vallitsi tasainen 14 asteen lämpötila. Siinä sai hieman kroppa viilentyä viime aikojen koettelemuksista.

Paluumatka leirintäalueelle oli helppo ja uinti altaalla viilensi mukavasti kalaillallista varten. Keskiviikkona siirrymme Pohjois-Italiaan Trenton lähelle. Ajomatkan pitäisi olla vajaat 4 tuntia (jos hyvin käy).


Tillbaka till Italien (16.6.-17.6.2013)

Resan tillbaka från Igumenitsa (Grekland) till Ancona (Italien) gick med mindre krångel än i motsatt riktning. Färjan var bara 1 h försenad och denna gång var saker och ting bättre organiserade och vi var beredda på vad som väntade. Incheckningen och lastandet av båten var det absolut mest underhållande momenten av färden.

Trots att denna färja var större och till och med hade en liten pool på soldäck, höll vi oss mest inomhus. Efter en vecka i Grekland var luftkonditionering att föredra.

Från Ancona hade vi under en timmes färd till campingen som vi sett ut. Men en liten avstickare för att söka en butik gjorde resan betydlgt längre. När vi efter en del snurrande hittade en butik och hade handlat, ville vår navigator Matti styra oss längs en väg som var avstängd för vägarbete. Snart hittade Matti en ny rutt, men i en y-korsning där tre vägar som mest liknade gårdsvägar, och där knappast någon turist tidigare varit, visste Matti inte längre var han var. I det stadiet fick Matti ta en tupplur, och vi försökte orientera oss tillbaka till motorvägen. Väl där valde vi i ett mycket kritiskt ögonblick fel fil, vilket betydde 16 km i fel riktning längs motorvägen och en extra vägtullsavgift.

Vid halv tio på kvällen anlände vi äntligen till campingen, där receptionen egentligen redan hade stängt. Men vi blev insläppta och fick ett mycket vänligt bemötande av en pratglad kvinna som talade lika mycket engelska som vi talar italienska, men vi lyckades förstå varandra rätt bra trots det.

På tisdag morgon vaknade vi redan kl 8, pga av värmen. Vid den tiden var det redan så varmt att man svettades i skuggan. Det fanns alltså bara en sak att göra, att gå under jorden...