maanantaina, helmikuuta 12, 2007
sunnuntai, helmikuuta 11, 2007
Hemma (11.2.)
Hemresan gick bra. Nu är vi åter hemma i vintern, trevligt att här är lite snö. Imorgon kallar vardagen, då vi återvänder till jobb, efter en mycket lyckad semester. Men nu ska vi vila lite, det känns att man sovit bara ett par timmar på ett och ett halvt dygn.
God Natt!
God Natt!
Viimeinen päivä (10.2.)
Lähtöpäivä. Suunnitelmissa oli viettää päivä Sydneyn Aquatic Centerissä eli eräänlaisessa sisä-ulko-uimahallissa ja pysyä suojassa ennustetulta sateelta. No, ennusteet olivat jälleen pielessä ja saimme uida ja ottaa aurinkoa pilvettömältä taivaalta paistaneessa auringossa. Ei huonompi viimeinen päivä :-) Tulimme lentokentälle klo 15.30 ja kone lähtee 18.40 Kuala Lumpurin ja Wienin kautta Helsinkiin. Perillä olemme sunnuntaina klo 14. jälkeen ja sitten ei muuta kuin normaalista elämänrytmistä kiinni ja kaikkea tätä ihanaa muistelemaan...
perjantaina, helmikuuta 09, 2007
Golf (9.2.)
Jo torstaina Sanna oli päättänyt että hän haluaa golfaamaan. Ja hänen onnekseen Bondi Beachilta löytyi jokamiehen golfkenttä. Perjantai aamuna Sanna kiersi 9-reikäisen lyhyen, mutta kauniin kentän ja Meli kiersi mukana paparazzina. Kierroksen aikana huomasimme että kentän turvajärjestelyt olivat hieman puutteelliset: mahdollisesti pallo ihan vahingossa osui paloautoon ja myöhemmin mahdollisesti rikkoi yhden rekan tuulilasin... Väylät päättyivät erittäin jyrkästi joko 30m pudotukseen mereen tai täysin suojaamattomalle tielle. Hyväntuulisina, jopa syyllisesti nauraen pakenimme kierroksen jälkeen rikospaikalta..
Eftersom golfbanan var såpass kort att den inte helt tröttade ut våra ben bestämde vi oss för att fortsätta dagen med en promenad. Vi gick förbi Bondi Beach och fortsatte the Coastal Walk runt "udden" till följande strand och därifrån vidare runt följand "udde" till ytterligare en strand. Där tog vi oss en ölpaus och vände tillbaka, men så klart inte samma väg utan en längre väg. Som zombier återvände vi till Bondi Beach, helt utslagna av värmen. Inget spår av något åskväder idag heller. Ett dopp bland vågorna väckte oss dock åter till liv och med dessa nya krafter åkte vi tillbaka till Woolloomooloo och för oss vid det här laget välkända City Resort Hotel.
Imorgon är det sedan dags att stiga på flyget och återvända hem till Finland. Samtidigt som det känns lite vemodigt känns det rätt skönt. Denna resa kommer vi att leva länge på. Hittills har vi bara tagit in nya intryck för var dag som gått, det är först där hemma som vi får möjlighet att bearbeta dem.
Men imorgon har vi ännu fram till kl 15 tid att njuta av Australien. Och det har vi tänkt göra i en delvis utomhus simhall i parken här i närheten.
Vi återkommer ännu från flygfältet.
Eftersom golfbanan var såpass kort att den inte helt tröttade ut våra ben bestämde vi oss för att fortsätta dagen med en promenad. Vi gick förbi Bondi Beach och fortsatte the Coastal Walk runt "udden" till följande strand och därifrån vidare runt följand "udde" till ytterligare en strand. Där tog vi oss en ölpaus och vände tillbaka, men så klart inte samma väg utan en längre väg. Som zombier återvände vi till Bondi Beach, helt utslagna av värmen. Inget spår av något åskväder idag heller. Ett dopp bland vågorna väckte oss dock åter till liv och med dessa nya krafter åkte vi tillbaka till Woolloomooloo och för oss vid det här laget välkända City Resort Hotel.
Imorgon är det sedan dags att stiga på flyget och återvända hem till Finland. Samtidigt som det känns lite vemodigt känns det rätt skönt. Denna resa kommer vi att leva länge på. Hittills har vi bara tagit in nya intryck för var dag som gått, det är först där hemma som vi får möjlighet att bearbeta dem.
Men imorgon har vi ännu fram till kl 15 tid att njuta av Australien. Och det har vi tänkt göra i en delvis utomhus simhall i parken här i närheten.
Vi återkommer ännu från flygfältet.
Kirppuja ?
Sääennusteet olivat luvanneet Sydneyhyn melkein koko loppuviikolle ukkosmyrskyjä ja sadetta. Keskiviikkoiltana ukkosrintama katkaisi sähköt Katoombasta ja odotimme "innolla" paluuta sateiseen Sydneyhyn. Torstai aamuna aurinko kuitenkin paistoi ja jätimme hyvästit Blue Mountainsille ja tähänastisen matkamme miellyttävillimme ja ystävällisimmille ihmisille Australiassa. Maaseudulla on aina leppoisampaa...
Matkustimme suoraan Bondi Beachille josta olimme varanneet edullisen majoituksen aivan rannan vierestä. Torstai päivästä tuli aurinkoinen ja kuuma ja jaksoimme vain maata rannalla ja miettiä illan syömisiä.
Näin matkan loppumetreillä saimme tuntea mitä budjettimatkailu on "parhaimmillaan". Yö oli jälleen kuuma ilman ilmastointia ja Sanna ei saanut nukahdettua kun iho kihelmöi, kutisi ja pisteli koko ajan. Valot päälle pantuamme huomasimme että Sannan iho oli ihan paukamilla. Ei kai vaan kirppuja sängyssä?!? Melin sänky oli ilmeisesti puhtaampi, koska siinä saimme nukuttua muutaman kutinattoman tunnin.
Aamulla iho näytti jo huomattavasti paremmalta ja kun vastaanoton tyttö oli tarkistanut patjan olimme jo melkein vakuuttuneita siitä että puremat olivat moskiittojen puremia. Mutta miten moskiittot jättivät hyttysten ikiherkun Melinan syömättä..?
Matkustimme suoraan Bondi Beachille josta olimme varanneet edullisen majoituksen aivan rannan vierestä. Torstai päivästä tuli aurinkoinen ja kuuma ja jaksoimme vain maata rannalla ja miettiä illan syömisiä.
Näin matkan loppumetreillä saimme tuntea mitä budjettimatkailu on "parhaimmillaan". Yö oli jälleen kuuma ilman ilmastointia ja Sanna ei saanut nukahdettua kun iho kihelmöi, kutisi ja pisteli koko ajan. Valot päälle pantuamme huomasimme että Sannan iho oli ihan paukamilla. Ei kai vaan kirppuja sängyssä?!? Melin sänky oli ilmeisesti puhtaampi, koska siinä saimme nukuttua muutaman kutinattoman tunnin.
Aamulla iho näytti jo huomattavasti paremmalta ja kun vastaanoton tyttö oli tarkistanut patjan olimme jo melkein vakuuttuneita siitä että puremat olivat moskiittojen puremia. Mutta miten moskiittot jättivät hyttysten ikiherkun Melinan syömättä..?
keskiviikkona, helmikuuta 07, 2007
Pyoraretki Narrow Neckiin (7.2.)
Hotellimme sijainti on niin erinomainen, etta emme tarvitse heratyskelloa aamuisin. Toisella puolella taloa kulkee rautatie ja toisella puolella Great Western Highway. Valtatien toisella puolella on viela menossa suuri rakennustyomaa, jossa rekat alkavat jyrista ja peruutusaanet piipata n. klo 7 aamulla.
Herasimme siis keskiviikkoaamuun virkeina klo 7.30 ja aamiaisen jalkeen suuntasimme pyoramme kohti paivan retkea. Pyorailytaitomme ja kuntomme reippaasti yliarvioiden (tietysti) olimme valinneet pyoravuokraamon ehdottamasta kahdesta retkivaihtoehdosta sen rankemman. Reittimme nimi oli Narrow Neck Plateau Bike Ride ja sita kuvailtiin seuraavasti: 35 km edestakaisin, haastava, jyrkkia osuuksia, vaatii hyvia pyorailytaitoja ja hyvaa kuntoa. Yliarvioinnin huomasimme heti reitin alkukilometreilla kun polkemamme hiekkatie oli pelkkaa jyrkkaa ylamakea tai alamakea (joissa osissa jouduimme taluttamaan pyoraa), kurveja, jyrkanteita seka irtokivia ja -hiekkaa. Jatkoimme kuitenkin sitkeasti matkaa n. 1,5 tuntia ja pidimme pienen lounastauon. Olimme paasseet etenemaan n. 1/4 matkaa (eli menosuuntaan puoleenvaliin). Kaannyimme siina kohtaa takaisin, koska emme vain enaa jaksaneet!
Kaupunkiin paastyamme menimme lillumaan (tai Meli lillui ja Sanna ui) Katoomban maauimalaan.
Paiva oli fyysisesti erittain rankka mutta aivan mahtava, koska pyoraily naissa upeissa maisemissa oli ainutlaatuinen elamys.
Herasimme siis keskiviikkoaamuun virkeina klo 7.30 ja aamiaisen jalkeen suuntasimme pyoramme kohti paivan retkea. Pyorailytaitomme ja kuntomme reippaasti yliarvioiden (tietysti) olimme valinneet pyoravuokraamon ehdottamasta kahdesta retkivaihtoehdosta sen rankemman. Reittimme nimi oli Narrow Neck Plateau Bike Ride ja sita kuvailtiin seuraavasti: 35 km edestakaisin, haastava, jyrkkia osuuksia, vaatii hyvia pyorailytaitoja ja hyvaa kuntoa. Yliarvioinnin huomasimme heti reitin alkukilometreilla kun polkemamme hiekkatie oli pelkkaa jyrkkaa ylamakea tai alamakea (joissa osissa jouduimme taluttamaan pyoraa), kurveja, jyrkanteita seka irtokivia ja -hiekkaa. Jatkoimme kuitenkin sitkeasti matkaa n. 1,5 tuntia ja pidimme pienen lounastauon. Olimme paasseet etenemaan n. 1/4 matkaa (eli menosuuntaan puoleenvaliin). Kaannyimme siina kohtaa takaisin, koska emme vain enaa jaksaneet!
Kaupunkiin paastyamme menimme lillumaan (tai Meli lillui ja Sanna ui) Katoomban maauimalaan.
Paiva oli fyysisesti erittain rankka mutta aivan mahtava, koska pyoraily naissa upeissa maisemissa oli ainutlaatuinen elamys.
Blue Mountains (5.-6.2.)
Pa mandag morgon/farmiddag hoppade vi pa taget till Katoomba, Blue Mountains. Efter en 2 h tagresa hade vi farflyttat oss 110 km inat landet fran Sydney. Vi var underligt trotta och apatiska hela mandagen och flummade egentligen bara omkring. Varmen hade sakert nagot med saken att gora.
Vi bestamde oss for att ta en tidig kvall och kolla pa en dvd film pa hostel rummet. Bade dvd spelare och film fanns att lana pa vart hostel. I tillagg till denna lyx har vi har ocksa eget badrum. Ja det finns inget att klaga pa vart hostel i sig, bristerna ligger i var hostelet ar belaget.
Pa tisdag vaknade vi upp pigga och fardiga for nya aventyr. Sa vi hyrde ett par terrangcyklar for tisdag och onsdag. Pa tisdag cyklade vi runt och kollade pa sevardheterna, som de tre systrarna. De tre systrarna ar tre stenpelare som enligt legenden ar tre systrar som i tiderna blev forvandlade till sten, for att besyddas fran grannbyns man (pluralis).
Vi tog oss ocksa en tur med skyline-liften. En del av golvet var av glas och man kunde se ca 200 m rakt nerat. Det var absolut vart sitt pris, speciellt som vi fick aka gratis tillbaka. Damen i kassan fick for sig att hon skulle slappa oss tva gratis tillbaka :-)
Under var cykeltur stotte vi ocksa pa en ca 3m lang orm, ja det var sa att man tog ett par steg tillbaka. Men som tur var den inte alls lika nyfiken pa oss som vi var pa den, sa den bara ringlade lugnt vidare medan vi knappte ett par bilder av den.
Som avslutning pa en mycket lyckad dag gick vi pa bio. De saljer biljetter till nedsatt pris pa tisdagar sa vi kunde inte lata bli att ta oss en titt pa den enorma vita duken pa biografen har i Katoomba.
Vi bestamde oss for att ta en tidig kvall och kolla pa en dvd film pa hostel rummet. Bade dvd spelare och film fanns att lana pa vart hostel. I tillagg till denna lyx har vi har ocksa eget badrum. Ja det finns inget att klaga pa vart hostel i sig, bristerna ligger i var hostelet ar belaget.
Pa tisdag vaknade vi upp pigga och fardiga for nya aventyr. Sa vi hyrde ett par terrangcyklar for tisdag och onsdag. Pa tisdag cyklade vi runt och kollade pa sevardheterna, som de tre systrarna. De tre systrarna ar tre stenpelare som enligt legenden ar tre systrar som i tiderna blev forvandlade till sten, for att besyddas fran grannbyns man (pluralis).
Vi tog oss ocksa en tur med skyline-liften. En del av golvet var av glas och man kunde se ca 200 m rakt nerat. Det var absolut vart sitt pris, speciellt som vi fick aka gratis tillbaka. Damen i kassan fick for sig att hon skulle slappa oss tva gratis tillbaka :-)
Under var cykeltur stotte vi ocksa pa en ca 3m lang orm, ja det var sa att man tog ett par steg tillbaka. Men som tur var den inte alls lika nyfiken pa oss som vi var pa den, sa den bara ringlade lugnt vidare medan vi knappte ett par bilder av den.
Som avslutning pa en mycket lyckad dag gick vi pa bio. De saljer biljetter till nedsatt pris pa tisdagar sa vi kunde inte lata bli att ta oss en titt pa den enorma vita duken pa biografen har i Katoomba.
sunnuntai, helmikuuta 04, 2007
Surffikurssi (3.-4.2.)
På lördag var det tidig väckning, morgonmål och så styrde vi stegen mot stranden i våra våtdräkter. Efter en kort teorilektion på stranden tog alla var sin bräda under armen och plaskade ut i vattnet. Och så började jakten på den perfekta vågen. Huh, att lyckas komma upp och stå på brädan alltid emellan var inte nära på så svårt som att komma ut från stranden för att kunna fånga vågorna. Man fick verkligen jobba för sin åktur, och det var frustrerande då man sedan inte lyckades fånga vågen. Men visst var det kul! Efter ett par timmars surfing och med saltet svidande i ögonen var det dags för lunch och en liten vilopaus innan eftermiddagens surf-pass.
Iltapäivällä aaltojen metsästys oli huomattavasti rankempaa, koska jalat ja kädet olivat aivan kuolleet aamun yrityksistä. Sen lisäksi aallot olivat kasvaneet suuremmiksi ja sukellukset laudalta kävivät yleisemmiksi kun väsy alkoi painaa.
Tämän uurrastuksen jälkeen ruoka kyllä maistui. Eikä illalla tarvinnut unta etsiskellä. Jätimme suosiolla juoma-leikit väliin ja siirryimme majoituskortteeriin.
Sunnuntaiaamuna kävimme vielä kerran kuumalla ja aurinkoisella Tall Hillin rannalla lautojen kanssa ja iltapäivän matkustimme takaisin Sydneyhyn. Tällä kertaa isommalla ilmastoidulla bussilla, luksusta.
Oli loistava viikonloppu. Ja liikunta sekä hieman terveellisempi ruokavalio oli ihana bonus.
Iltapäivällä aaltojen metsästys oli huomattavasti rankempaa, koska jalat ja kädet olivat aivan kuolleet aamun yrityksistä. Sen lisäksi aallot olivat kasvaneet suuremmiksi ja sukellukset laudalta kävivät yleisemmiksi kun väsy alkoi painaa.
Tämän uurrastuksen jälkeen ruoka kyllä maistui. Eikä illalla tarvinnut unta etsiskellä. Jätimme suosiolla juoma-leikit väliin ja siirryimme majoituskortteeriin.
Sunnuntaiaamuna kävimme vielä kerran kuumalla ja aurinkoisella Tall Hillin rannalla lautojen kanssa ja iltapäivän matkustimme takaisin Sydneyhyn. Tällä kertaa isommalla ilmastoidulla bussilla, luksusta.
Oli loistava viikonloppu. Ja liikunta sekä hieman terveellisempi ruokavalio oli ihana bonus.
Bondi beach (2.2.)
Perjantaiaamuna jätimme hostellillemme haikeat jäähyväiset (vähäksi aikaa, koska palaamme samaan paikkaan vielä sunnuntaiyöksi) veimme kapsäkkimme säilytykseen ja junailimme itsemme Sydneyn kuuluisimmalle rannalle Bondi Beachille. Nyt oli aurinko mukanamme ja nautimme olostamme uiden ja aurinkoa ottaen pitkälle iltapäivään. Melina, joka oli jo pari päivää oireillut endorfiinin puutteesta yritti Bondi Beachilla saada hieman tasapainoa tilanteeseen ja kävi rannalla lenkillä. Uikkareissa tietenkin, kuin Baywatchissa kuunaan:-)
Surffiviikonloppumme bussimatka lähti Sydneyn keskustasta perjantaina klo 17.30 ja 20 väsynyttä surffaajanalkua saapui perille määränpäähän Crescent Headiin puoli kahden aikaan.
Surffiviikonloppumme bussimatka lähti Sydneyn keskustasta perjantaina klo 17.30 ja 20 väsynyttä surffaajanalkua saapui perille määränpäähän Crescent Headiin puoli kahden aikaan.
Manly beach (1.2.)
Torsdagen var mulen, men eftersom vi bestämt oss för att åka till Manly Beach oberoende av väder så var det också det vi gjorde. Då vi steg av färjan i Manly började det regna, men som tur är regnskurarna här korta och inte värst hårda.
Vi höll en liten piknik på stranden, traskade lite omkring och gick och tittade i butiker. Emellan tittade solen nästan fram och sedan kom det några strittor vatten igen.
Trots att det inte blev någon typisk strandtur, var det en riktigt trevlig dag.
Vi höll en liten piknik på stranden, traskade lite omkring och gick och tittade i butiker. Emellan tittade solen nästan fram och sedan kom det några strittor vatten igen.
Trots att det inte blev någon typisk strandtur, var det en riktigt trevlig dag.
torstaina, helmikuuta 01, 2007
Sydney 2
Keskiviikon suunnitelmana oli lenkki ja boogie boardaus Bondi Beachilla. Mutta koska olimme tuoneet pilvet mukanamme Melbournesta, muutimme suunnitelmia ja suuntasimme lähintä infopistettä päin. Mutta valitettavasti kartassamme näkyvät i-pisteet eivät tarkoittaneet aivan sitä mitä olimme toivoneet. Parin i-pisteen, monen km:n ja kovan kiroilun jälkeen pääsimme kuitenkin lopuksi toivottuun paikkaan. I-pisteen työntekijä sai kuitenkin ystävällisyydellään meidät taas paremmalle tuulelle.
Pikkuhiljaa nälkä alkoi kasvaa (harvinainen tunne tällä reissulla) ja välttääksemme nälkä-kiukkua kävelimme Sydneyn Oopperatalon rappusille pitämään piknikiä. Huomasimme, että Sydney on liikkuvien ihmisten kaupunki. Rappusilta katselimme lukuisia juoksijoita vaihtelevine juoksutyyleineen. Täällä olisi loistavat markkinat sauvakävelylle...
Iltapäivällä kävimme Sydneyn Akvaariossa ihmettelemässä kaiken maaliman kaloja, äyriäisiä, koralleja, hylkeitä ja muita meren eläviä. Hienointa oli hai-allas jossa kuljimme vedenalaista tunnelia pitkin ja hait uivat vain kymmenien senttien päästä ohi. On niillä oikeasti häjyt hampaat!
Ja, Sydney har sina sidor, men båda föredrar vi nog Melbourne. Trots sina ca 3,5 miljoner invånare var Melbourne en stad man lätt fick grepp om och som det var lätt att röra sig i. Människorna i Sydney är dock lika vänliga och hjälpsamma som i sin rival stad Melbourne. Och imorgon ska vi bekanta oss med någon av Sydneys stränder, i sol eller regn. För nu behöver vi, eller åtminstone våra fötter, en paus från Sidneys gator.
Pikkuhiljaa nälkä alkoi kasvaa (harvinainen tunne tällä reissulla) ja välttääksemme nälkä-kiukkua kävelimme Sydneyn Oopperatalon rappusille pitämään piknikiä. Huomasimme, että Sydney on liikkuvien ihmisten kaupunki. Rappusilta katselimme lukuisia juoksijoita vaihtelevine juoksutyyleineen. Täällä olisi loistavat markkinat sauvakävelylle...
Iltapäivällä kävimme Sydneyn Akvaariossa ihmettelemässä kaiken maaliman kaloja, äyriäisiä, koralleja, hylkeitä ja muita meren eläviä. Hienointa oli hai-allas jossa kuljimme vedenalaista tunnelia pitkin ja hait uivat vain kymmenien senttien päästä ohi. On niillä oikeasti häjyt hampaat!
Ja, Sydney har sina sidor, men båda föredrar vi nog Melbourne. Trots sina ca 3,5 miljoner invånare var Melbourne en stad man lätt fick grepp om och som det var lätt att röra sig i. Människorna i Sydney är dock lika vänliga och hjälpsamma som i sin rival stad Melbourne. Och imorgon ska vi bekanta oss med någon av Sydneys stränder, i sol eller regn. För nu behöver vi, eller åtminstone våra fötter, en paus från Sidneys gator.
Sydney
Måndagkvällens kenguru middag smakade lika gott som första gången, men denna gång tror vi att de serverade en hel kenguru var åt oss, portinerna var enorma.
Tunga i magen var det på tisdag morgon dags att lämna vårt lyx boende hos Maria och förflytta till Sydney. Efter lite förseningar var vi ett par timmar efter beräknad tid vid vårt hostel, City Resort Hostel. Inget att skryta med, men värt sitt pris, och läget är bra.
Tisdagen var solig och varm i Sydney och vi vandrade iväg för att bekanta oss med staden. Vårt första intryck av Sydney var inte allt för positivt. Detta är nog en lite för stor stad för oss. Trafiken är störande, köer överallt, förstår inte att någon ens ids köra bil här. Så mycket bättre går det tyvärr inte till fots heller, mest står man i trafikljus som aldrig svänger till grönt. Så det är bara att följa ortsbornas exempel och strunta i ljusen. Efter en hel del traskande och några svordomar muntrade vi upp oss med en välförkänt öl i The Rocks området. Med mungiporna svängda uppåt gick vi till Circular Quay därifrån man kan se opera huset. Man får säga vad man vill om Sydneys opera hus, men nog var det lite av ett magiskt ögonblick att stå där på andra sidan viken och beundra den legendariska byggnaden.
Tunga i magen var det på tisdag morgon dags att lämna vårt lyx boende hos Maria och förflytta till Sydney. Efter lite förseningar var vi ett par timmar efter beräknad tid vid vårt hostel, City Resort Hostel. Inget att skryta med, men värt sitt pris, och läget är bra.
Tisdagen var solig och varm i Sydney och vi vandrade iväg för att bekanta oss med staden. Vårt första intryck av Sydney var inte allt för positivt. Detta är nog en lite för stor stad för oss. Trafiken är störande, köer överallt, förstår inte att någon ens ids köra bil här. Så mycket bättre går det tyvärr inte till fots heller, mest står man i trafikljus som aldrig svänger till grönt. Så det är bara att följa ortsbornas exempel och strunta i ljusen. Efter en hel del traskande och några svordomar muntrade vi upp oss med en välförkänt öl i The Rocks området. Med mungiporna svängda uppåt gick vi till Circular Quay därifrån man kan se opera huset. Man får säga vad man vill om Sydneys opera hus, men nog var det lite av ett magiskt ögonblick att stå där på andra sidan viken och beundra den legendariska byggnaden.
Tilaa:
Blogitekstit (Atom)